| Tavla 15 |
|
Nords Café var en samlingspunkt. Fastigheten uppfördes 1899 av Ludvig ”Lucken” Nordahl. 1922 köpte Albert och Lind Nord. Albert arbetade på Falu Yllefabriken och Lina startade café under 1920-talet. Brödet kom från ett bageri i Västgärde i Rättvik och skickades med tåg till Sågmyra järnvägsstation där Lina Nord hämtade med räv(kärra). Gästerna kom ofta från Bjursås som cyklat till Sågmyra för att titta på tåget.
Leeberty Caféet fanns under ett tio-tal år men verksamheten upphörde då konkurrenten Lillstugan etablerats 1937. I Nords repeterade Sågmyra-orkestern Leeberty. Det fanns också en kammare för tillfälliga nattgäster och en telefon som närboende fick låna.
I omedelbar närhet av fastigheten fanns ett grustag där Tidstrand byggde en stenkross på 1940-talet.
Här fanns en trevägskorsning varav en väg passerade stenkrossen över landsvägen och upp mot området Punsnageln och Tyska slottet.
Börje Svensson äger numera fastigheten och har flyttat sin däckfirma, Kannan Bil & Däck, från den så kallade Lager-byggnaden vid Ylletorget till en 2012 nyuppförd garagebyggnad vid Nords.
Första fabriken Nu är vi tillbaka till den plats vid Vrebroströmmen där Axel Ludvig Tidstrand uppförde den första fabriken för bearbetning och tillverkning av yllevaror under firma Falu Yllefabrik.
Träbaracken var 27 meter lång och byggdes över ån. I oktober 1896 inleddes tillverkningen. Från början fanns tre kardmaskiner och en spinnstol. Han började med sex arbetare. Familjen bodde på vindsvåningen. Tillverkningen krävde större utrymme och redan efter ett par år byggdes fabriken ut med det dubbla. Tidstrand började 1903 flytten till den plats där nuvarande fabrik står. Det året köpte han vattenfall, mark och byggnader tillhörande nickelverket.
Men fortfarande förekom verksamhet i den första fabriken 1906. Slutligen monterades den 54 meter långa baracken i timmer ner och kom att ingå i löngods- och lagerbyggnaden vid Ylletorget.
På andra sidan ån låg också Strömdalen med yllefabrikens färgeri, våtberedning och tvätt som senare blev arbetarbostad.
1946 ersattes den lilla kraftstationen från 1917 av en ny. Idag ägs Vallhalla kraftstation av Hansa Kraft medan Svanshammar och Gopa kraftstation ägs av Heineman Kraft och Fastigheter AB.
Smedjan Från 1896 var Jacob Gustaf Nordahls, 1834 – 1891, liesmedja närmaste granne med Falu Yllefabrik. Smedjan, som låg mitt ute i nuvarande damm, hade namnet Gopa Lieverk. Smedjan bestod av en stor timmerbyggnad innehållande två härdar. I ett annat hus fanns en blåsmaskin driven av en turbin. I en annan byggnad rätades, riktades och fernissades liarna. Till smedjan hörde också kolhuset. Utanför fanns en brygga över vägen för kolstigarna. Liarna packades i liebodarna. Här tillverkades liar mellan 1878 och 1915.
Vid sekelskiftet 1900 var korsningen med bron över Vrebroströmmen en knutpunkt i Sågmyra. Här fanns smedjan, yllefabriken och från 1903 missionshuset. Minnesgoda berättar om en anslagstavla i korsningen.
Fastigheten, mitt emot bron till Vrebro, kallas Nya Vallhalla och byggdes 1947. Andra kallar det för Grönbo på grund att huset tidigare var grönt. Där bodde Anselm Broström som skötte kraftverken och var chef för verkstaden i fabriken. Broström kom till Sågmyra 1939. Dessförinnan hade han skött om de två kraftstationerna vid Valsan. Det var fabrikör Tidstrands som bad Broström komma till Sågmyra.
Bostadshuset Vallhalla, vid infarten till Missionskyrkan, uppfördes 1911. På gaveln mot vägen var målat en skylt med texten Vallhalla. Där bodde anställda vid Falu Yllefabrik. I den lilla byggnaden Anexset, med den märkliga stavningen, har åtskilliga kontors- och arbetarflickor bott.
Missionshuset Handlanden Snarf Per Pettersson och fabrikör Axel Ludvig Tidstrand gick täten för missionshuset uppförande.
Hösten 1903 stod det nya missionshuset vid Vallhalla färdigt. Den 1 november samma år hölls invignings- och välkomstfest.
Den 9 februari 1896 gick Östra Åhls Ansgarieförening samman med missionsföreningen i Bengtsgårdarna i Sågmyra. Församlingsnamnet blev Sågmyra missionsförening.
Missionsföreningen delade till en början lokal med Templet 154 Enighet i Bengtsgårdarna. När Missionshuset stod klart 1903 blev Templarna ensam ägare till logen. Templarna fick huset och skulder medan missionsvännerna avstod sina insatser och byggde nytt. Nykterhetsvänner och de religiösa hade fått var sitt hem.
Fabrikör Axel Ludvig Tidstrand och handlanden Snarf Pers Per Pettersson engagerade sig i missionshuset uppförande och verksamhet. Redan 1896 anslöt sig Tidstrand till missionsförsamlingen. Kanske var det en inkörsport i samhället?
Tidstrand skänkte marken där missionshuset står, ingick i byggnadskommittén, bidrog med kördagsverken, tillhandahöll fritt det elektriska lyset, skänkte bänkarna och betalade halvan lönen till en predikant mot att denne arbetade på kontoret.
Altartavlan i missionshuset är målad av konstnären Anders Weijk från Vika i Mora. Det var fabrikör Tidstrand som såg till att Weijk kom till Sågmyra 1909 där han för övrigt målade flera motiv från bygden. Altartavlans text är ”Kommen till mig I alle, som arbeten och äro betungade.
Anders Weijk avled 1910, bara 37 år gammal, i Borlänge.
Predikantbostäder Till missionskyrkan hörde en predikantbostad som låg 100 meter norr om nuvarande skola. Från 1916 blev bostaden slakteri, A. Bergmans Slakteriaffär. 1936 brann slakteriet och Bergman byggde en ny butik som senare blev Westerbergs Livsmedel och Epes. Epes stod för namnet på innehavaren, Erik Persson. Fabrikör Tidstrand hyrde predikantbostaden. Om det var för pastorernas räkning eller som bostad åt anställda vid fabriken är oklart.
Den fastighet som idag kallas predikantbostaden uppfördes 1924. Huset ligger söderut från skolan och är sedan länge privatägt.
Under senare år såg fabrikör Tidstrand till att Sågmyra fick en klockstapel. Han avsatte pengar till ett kyrkobygge som aldrig blev av. Tidstrand avled 1948 och först 1970 fick Sågmyra en kyrka och församlingsgård.
Den kyrkliga verksamheten i missionsförsamlingen pågick fram till en bit in på 1970-talet. På slutet drev Bjursås missionsförsamling verksamheten. I samarbete med statskyrkan förekom möten i församlingsgården.
Missionsförsamlingen var positiv till att sälja huset för att skapa jobb efter Tidstrands nedläggning 1976. En företagarspekulant fanns men oljekrisen lade hinder i vägen. Många äldre sågmyrabor minns de traditionella skolavslutningarna i missionshuset. Under decennier tågade skoleleverna med flaggor i händerna till missionshuset för examen. Det var en tradition som pågick till slutet på 1960-talet.
Skolavslutningen flyttades sedan till kyrksalen i skolan och sedan till den nya kyrkan som invigdes 1970. Det förekom också att eleverna tågade runt samhället för att visa att skolan avslutats och sommaren inföll. 1983 såldes missionshuset till en privatperson.
På ängen utanför missionshuset finns Sågmyras majstång som reses onsdag före midsommar.
Här fanns också en väg från Vallhalla förbi missionhuset och nuvarande majstång till Lundells vid gamla landsvägen. En avtagsväg gick upp till gamla predikantbostaden.
Vid vägen närmast ån fanns en klingsåg som tillhörde Falu Yllefabrik. För övrigt gick vägen närmare missionshuset fram till 1940-talet.
Brandkåren På andra sidan ån ligger yllefabrikens gamla bilgarage, som numera ägs av Hansa Kraft, samt garaget för Dalabussarna som trafikerar Sågmyra.
I bilgaraget fanns bland annat yllefabrikens elektriska lastbil, verkstad, brandbil och bensinpump utanför väggen mot söder. Industribrandkåren slogs på 1950-talet ihop borgarbrandkåren i Bengtsgårdarna. 1983 övertog Bjursås brandkår värnet av Sågmyra. Brandkåren i Sågmyra existerade i 60 år.
På andra sidan ån låg Tidstrands hundgård där nattvakternas hundar inrymdes.
Jordbruket I ladugården till höger, vid nuvarande häststall och hagar, fanns på Axel Ludvig Tidstrands tid Dalarnas dyraste och förnämsta tjur samt närmare 20 kor av rödkullras. Fyra hästar fanns på stall. De anställda vid fabriken köpte sin mjölk i mjölkkammaren. Redan på 1940-talet hade man mjölkmaskiner. Arealen av åkermark och betesmark uppgick till 20 hektar därav en del nyodlingar. I huvudsak odlades foder till kreaturen. Rättarens bostad, som kallas Sörgården, uppfördes 1918 och byggdes om 1944.
Ladugårdsexteriören är utförd enligt Gustaf Ankarcronas ritningar och interiören av jordbrukskonsulent Larssons anvisningar. Det var på sin tid en mönsterladugård.
En av rättarna vid jordbruket var Hjalmar Hedin som kom från Svärdsjö-trakten och bodde i Sörgården mellan 1919 och 1927. Det sistnämnda året köpte familjen Hedin Anders och Erika Forsströms gård vid Varmvägen, alltså nära Svanshammar.
Nu är vi tillbaka vid fabriken. Axel Ludvig Tidstrands livsverk. Den flygel vi ser här var färdig 1934 och inrymde reparationsverkstad på nedre botten samt väveri, spinneri och spoleri. Här var porten till den allmänna tvättanläggningen och badbassängen.
När fabrikören på 1940-talet fick frågan när företaget skulle vara ”slutbyggt”, svarade han:
- Falu Yllefabrik blir aldrig färdig!
Det kan man fortfarande instämma i! Även om initiativförmågan numera är i andra händer.
Roland Pettersson
Källor: Hembygdsmuséet i Sågmyra Hugo Ekströms brev till Sågmyra Nyheter 1993. Artiklar i Sågmyra Nyheter, bland annat nummer 21/93 av Rune P Thuringer. Ludvig Bengtssons En Dalasocken berättar, boken A.L. Tidstrand 1871 – 1946. Boken Sågmyra genom tiderna Milstolpar Anders Wester. Artiklar ur tidningen Dalpilen. Bygd, gårdar och folk i Gopa förr och nu Liesmedjor vid Wrebroströmmen i Sågmyra 1863 – 1915 Klippböcker med tidningsartiklar sammanställd av Ingegerd Björkblom-Erkers Klippböcker med tidningsartiklar sammanställd av Elsa Nygårds Stadsbiblioteket i Falun(Dalasamlingen)/Sågmyra bibliotek, historiska artiklar Falu-Kuriren Dala-Demokraten
|