| Tavla 3 |
|
Bengtsson Café var en samlingspunkt för Sågmyras ungdomar fram till 1960-talet. Anders Bengtsson, 1872 – 1960, hade café, drosktrafik och lantbruk. Posten hade lokaler i Bengtssons från 1929, ditflyttad från Solhem vid Leksandsvägen. I Bengtssons källarplan fanns ett bageri som drevs av flera bagare under årens lopp.
Samlingsplats Bengtssons Café och Bilskjutsar, som företaget egentligen hette, etablerades på 1920-talet. Droskbilstrafiken omfattade ett 30-tal år, från 1920- talet till 1950-talet.
Caféet var en samlingsplats inför bion på söndagskvällar, värmestuga med utsikt över idrottsplatsen, telefon, spel och tidningar fanns. Bland aktiviteterna kan nämnas ABF, som hade ett litet utlåningsbibliotek med Helge Bergkvist som föreståndare, och Sågmyra Schackklubb som bildades i november 1924. Bland initiativtagarna märktes Werner Blondin, 1902 – 1993, och Fred. Eriksson.
Vidare disponerade fackföreningen ett rum med särskild ingång för sina styrelsemöten. Samma rum användes för studiecirklar och av Sågmyra Föreläsningsförening. När Tipstjänst startade sin verksamhet höll deras första ombud, Snarf Fredrik Eriksson, expedition på Bengtssons.
På avlöningsdagarna, varannan fredag, kunde man köpa kläder vid Bengtssons Café. Två handlare, John Björklund från Bjursås och Edvard Åslund från Grycksbo, bjöd ut sina varor. Blondins Bageri fanns i källarvåningen på Bengtssons Café.
Brödet såldes i livsmedelsaffärer på orten. Nils Viktor Blondin föddes i Piteå 1876. Sonen Verner Blondin började arbeta med fadern i bageriet och tog över vid faderns död 1933. Dock tvingades sonen upphöra med bageriarbetet 1936 på grund av mjölastma. Därpå började han arbeta i yllefabriken. 1938 kom Oskar Eriksson, en bagare från Enviken, med familj till Sågmyra och drev bageriet till 1947. Nils Gustav Nilsson från Borlänge fortsatte bagerirörelsen men efter ett år avlöstes han av KG:s Konditori och Bageri, som även det blev en kortvarig historia. Det är oklart när bageriet helt upphörde. Nils Johansson drev taxirörelse från bostaden i Bengtssons. När Posten flyttade från Bengtssons Café 1929 hade, enligt uppgift, målaren och konstnären Walter Forslund färgbutik i samma lokal en kort tid.
Frisérsalong
Paviljongen Idrottspaviljongen byggdes 1919 och brukades som biograf- och nöjeslokal, numera vandrarhem och café. På nedre våningen låg Mojsen, Anna Löfstrands matservering samt omklädningsrum i anslutning till fotbollsplanen. I Löfstrands matsalar arrangerades bröllopsmiddagar och födelsedagskalas. Hon förfogade också över resanderum. Mojsen byggdes senare om till garagen. Anna Löfstrand, 1891 – 1983, kom från Jämtland. Efter åren i Sågmyra flyttade hon till Västerås.
Selma Tidstrand, en svägerska till fabrikören, sålde mjölk i Paviljongens bottenvåning. Senare ägde mjölkförsäljningen rum i Handelsbolaget.
Posten låg i Paviljongen 1918-22, ditflyttad från järnvägsstationen. På ena gaveln fanns lägenheter där det idag är vandrarhem.
Den stora salen användes som biograf. På stumfilmstiden med levande musik av lokala musikanter som exempelvis Sigurd Westling på fiol. På senare tid kallades biosalongen för Skandiabiografen. Nämnas kan att längst bak i lokalen fanns en upphöjd stolsrad försedd med en skylt ”Reserverade platser”, endast för fabrikörens familjemedlemmar och pigorna. Fabrikör Axel Ludvig Tidstrand hade visst inflytande på filmutbudet.
Vidare förekom i Paviljongen dans, basarer, teater, revy, industriell verksamhet men den fungerade också som vallokal. Vid prisutdelningar för skidtävlingarna Sågmyrastafetten och Ylleloppet bjöds det underhållning. I huset finns ett par mindre rum som använts för skolkök och av idrottsföreningen, utrymmen för omklädning till aktiviteter på den när belägna idrottsplanen. Även skolbespisning förekom. Löfstrands matsalar flyttades i början på 1950-talet till en nybyggd servering på sjunde våningen i fabriken.
Efter bioföreställningarna på 1950-talet sålde Pelle Hansson från byn Sågen varm korv utanför biografen.
Filmerna visades på slutet av AB Östgöta Biografen i Norrköping som hyrde av Tidstrands. Den sista filmvisningen i den anrika biografen ägde rum vintern1974.
Nya ägare Ragnvald Ohlsson köpte Paviljongen av Tidstrands och hyrde ut lokalen till Verre Textil, som tidigare fanns i Tidstrands fabrikslokaler.
Jan och Maria Lindqvist från Insjön köpte och bosatte sig i paviljongen 1992. Lindqvist öppnade café Myran i december 1992 och second-hand-butik. I slutet på 1980-talet etablerade Bengt Rosenholm Beguro Naturindustri.
Paviljongen förvärvades 2006 av MVG-förvaltning, ägare B G Eklund, och ställdes i ordning för övernattning inför etableringen av Lager 157. Verksamheten övertogs av Britt-Inger ”Bitte” Matsols 2006 under namnet Sågmyrapaviljongen. Hon hade café, matservering och catering samt Bed and breakfest.
År 2007 delades lokalen av och utrymmen för kursverksamhet ställdes iordning. Hemslöjdsförbundet anordnade kurser i bland annat annat pilflätning och knivslöjd.
Matsols övergick 2009 till catering i hemmet. Loritas Café och Mat öppnade i november samma år med Lorita Eriksson som innehavare. Sommaren 2011 upphörde Eriksson med verksamheten. Paret Krister och Kewian Petterson från Askersund och Thailand tog vid. Pettersons pubkvällar med trubadurer lockade folk. På 1930- och 40-talen låg en badplats med hopptorn vid en gammal husgrund strax norr om Furulund.
I samma husgrund invigdes en boulebana 2007. Banan initierades av B.G. Eklund.
Idrottsföreningen Fabrikör Axel Ludvig Tidstrand skänkte en fotboll till pojkarna i fabriken och det var fröet till en idrottsförening. Sågmyra Idrottsförening bildades 1911.
Bland initiativtagarna till bildandet av Sågmyra IF märktes G. Hedström, som valdes till föreningens ordförande, Axel Östlund blev sekreterare och brodern Kalle Östlund kassör. I första styrelsen fanns också Gustav Östlund, Gunnar Schultzberg, Robert Eriksson, Gustav Åslund, Axel Eriksson och Konrad Pettersson.
Enligt protokollsnoteringar skulle allmän idrott (friidrott), skidåkning, fotboll, atletik, gymnastik och simning övas.
1912 ställde fabrikör Tidstrand ett område till förfogande för en idrottsplan vid ån. Det område som idag är parkering mellan Idrottspaviljongen och Furulund. Den ursprungliga fotbollsplanen, kallad Dyvallen, var en gräsyta med tuvor.
I Dyvallen finns ett gruvhål som lades igen, med järnbalkar, stockar, slagg och grus, för att vidga planmåtten. Men planen blev aldrig större än 43 gånger 85 meter vilket är långt ifrån reglementsenliga mått. Sedan den moderna idrottsplatsen, Tidstrandsvallen, 500 meter längre österut, färdigställts 1943 fungerade fotbollsplanen som ishockeyrink från 1946.
Fabrikören uppförde Idrottspaviljongen 1919, alltså sju år efter den första idrottsplanen.
Fotbollen fanns i ett tidigt skede. 1915 mötte Sågmyra Falu Godtemplare på hemmaplan. Sågmyra vann med 11 – 0.
Till fotbollen hörde på den här tiden en eka. Eftersom planen låg i anslutning till ån sparkades bollen ofta i vattnet.
Fotbollen rullade i Sågmyra fram till i september 2010. Idag är inte bara fotbollssektionen vilande utan hela Sågmyra IF i brist på ledare och initiativ.
Den fotbollsspelare från Sågmyra som kanske nått längst var Snarf Tore Eriksson, närmaste granne med paviljongen och gamla fotbollsplanen. Han spelade allsvenskt för Gårda BK i Göteborg och senare Gais, även det i Göteborg, på 1940-talet.
Skidor Skidsporten intog direkt en central roll och skulle göra så i många år framöver. Calle Halfvarsson är 2010-talets stjärna inom svensk längdåkning.
Redan 1913 blev det framskjutna placeringar i Dalarnas DM. I det första Vasaloppet 1922 var sex av 119 startande sågmyrabor. Nämligen Anders Thornberg, 22:a plats och 20 minuter efter segraren Ernst Alm, Viktor Thornberg, Anders Smedberg, Gustaf Östlund, Rickard Smedberg och Anders Eriksson.
Kring 1920 arrangerades första Sågmyrastafetten på skidor. Efter tre stafetter och ett uppehåll gjordes en nystart 1928. Den populära tävlingen pågick fram till 1949 med avbrott för snöbrist.
Stafetten var elitsammandragningar med stjärnor som Särna-Hedlund, Mora-Nisse, Martin Matsbo, Hugo Wikzell och Holmfrid Olsson. 1950 arrangerades det första Ylleloppet över 18 kilometer, en individuell tävling och långt senare Jätteloppet för ungdomar med Sågmyra SK som arrangör.
Men den verkliga uppgången kom i mitten på 1940-talet då Sågmyra blev en storklubb i längdåkning.
Bernhard Östlund, tidigare ordförande i Sågmyra IF, värvade skidlöparna Martin Karlsson från Siljansnäs, Nils Täpp från Malung, Lasse Back från Dala-Järna och Johan Persson från Ore till Sågmyras skidstall. Skidstjärnorna jobbade på Tidstrands med vanlig lön. Men två eftermiddagar i veckan fick de ledigt för att träna utan inkomstbortfall. Två vintersäsonger blev det för stjärntrion i Sågmyra. Bertil Tägtström var hemmasonen som förstärkte skidlaget.
Bland Täpps framgångar i övrigt kan nämnas att han vid SM i Skellefteå 1946, på 15 kilometer, utklassade både Mora-Nisse och Nils Östensson med över en minut.
Täpps framfart gjorde att Sågmyra placerade sig fyra i lag på 30 kilometer vid SM i Kramfors, likaså blev det framskjutna placeringar i stafett. Täpp segrade på 18 kilometer vid internationella tävlingar i Zermatt i Schweiz och hamnade i tidningen Rekordmagasinet. När Täpp tog OS-guld i stafett 1948 tävlande han inte längre för Sågmyra.
Den bistra ekonomiska verkligheten splittrade skidstallet. Styrelsen i Sågmyra IF konstaterade i verksamhetsberättelsen för 1946 att ”föreningen saknar ekonomiska resurser att hålla stjärnskidlöpare inom sina led. Det är dessa som bragt oss på ruinens brant.”
Ishockeyn introducerades i Sågmyra i mitten av 1940-talet. Att kombinera ishockey och fotboll var vanligt på den tiden.
Ishockey Den första ishockeysektionen bestod av Enar Eriksson, Ingvar Jonnerfelt, Täpp Gösta Hansson, Bertil Thinn, Sven ”Putte” Andersson och Sven-Erik Schultzberg.
Den 13 januari 1946 invigdes ishockeyrinken mellan Furulund och paviljongen med bistånd av Falu Yllefabrik. Vid invigningen spelade Falu BS och Leksand en vänskapsmatch. Lagen blandades med sågmyraspelare.
I slutet på 1940-talet bestod Sågmyra-laget av bland andra Snarf Allan Eriksson, Ture Nordahl, Arne Örnberg från Grycksbo, Göte Nordahl, Snarf Tore Eriksson, Pelle Nordahl, Gösta Lundin, Yrjö Lindström, Snarf Harry Eriksson och lagledaren Ingvar Magnusson.
På 1950-talet anslöt sig Lasse Håll, Torsten Wiik och Hadar Pers samt bandyspelarna från Grycksbo, Nils ”Pulpen” Persson och Gerhard Engholm, till hockeylaget. Lagledare var då Fredrik Bergh.
Århundradets match spelades i februari 1950 i Sågmyra. Yllepojkarna vann över Falu BS, i seriefinalen i division 3, med 8 – 1. Man lyckades också hålla stången mot Leksand på Siljansvallen under två perioder i ett DM. Laget blev vinnare i Dalaserien.
Föregångaren till HV71 i Jönköping värvade en trio från Sågmyra i slutet av 1950-talet, Bengt Arvids, Liss Håkan Andersson och Stig Norin. Klubben hade på den tiden Sveriges enda ishall, Rosenlundshallen.
|