| Tavla 7 |
|
Den 12 november 1889 invigdes järnvägen Falun – Sågmyra. Det var en stor händelse i bygden och folk vallfärdade till stationen under den första tiden för att se vem som anlände och avreste med tågen. Fortrafiken med hästar som pågått i århundraden, främst vintertid på sjöarna, blev omodern över en natt när godstågen började rulla. På järnvägsstationen tog emigranterna till Amerika avsked. Hade inte järnvägen funnits hade heller aldrig Axel Ludvig Tidstrand upptäckt Sågmyra.
Järnvägsalternativ Falun-Rättvik-Mora Järnvägs Aktiebolag bildades i Falun den 18 december 1885. Arbetet började, efter prövning av flera alternativ för sträckningen genom Falun, den 29 september 1887. Det fanns också ett alternativ med framdragande av järnvägen till Kullgärdet i Bjursås, genom Gopa fram till Sågmyra och öster om Årbosjön. Ett annat alternativ var Grycksbo – Bjursås – Ingels. Men bjursåsbönderna var rädda för inkomstbortfall och föredrog att med hästskjutsar hämta varor på Grycksbo järnvägsstation. Ett annat argument som framfördes var rädslan för rallare och oäkta barn i bygden.
Redan den 12 augusti 1890 var linjen Sågmyra – Rättvik klar. Under det mest hektiska byggnadsskedet arbetade 690 rallare med schaktning, sprängning och grusning. Järnvägsbygget fortsatte sedan till Mora.
Järnvägsstationen i Sågens by var ett centrum i Sågmyra fram till en bit in på 1900-talet innan yllefabriken växte. Den första poststationen i Sågmyra kom med järnvägen och var inrymd i järnvägsstationen mellan 1889 till sent 1910-tal. Posten skiljdes från järnvägsstationen och flyttade till idrottspaviljongen som då var nybyggd. Till järnvägsstationen anslöt långt senare Leksandsbussarna.
Utmed järnvägen, strax norr om Sågmyra station, fanns vattentorn för ångloken. Det första eldhärjades den 11 april 1906 och det andra brann ner 1 september 1914. Det sista tornet revs sannolikt i slutet på 1960-talet.
Det hände att luffare tog sin nattliga tillflykt till ett rum i vattentornet där det var varmare än utomhus.
Banvakten bodde i stationshuset på 1890-talet men 1901 stod en ny banvaktsstuga färdig 100 meter söder om stationshuset.
Vid nuvarande badplats fanns under 1900-talets första hälft en kolbrygga. Bönder körde kol från kolbottnar i skogen och tippade från bryggan ner i järnvägsvagnar.
Sista tåget Den 30 november 1965 upphörde all trafik på järnvägsdelen Grycksbo - Rättvik och all persontrafik på delen Falun - Grycksbo. Det allra sista tåget vinkades av från Sågmyra station av Sven-Erik Svärdby. Ett arbetslag på tio-talet man lyckades på rekordtid riva rälsen och det som med svett och möda åstadkommits av rallarna.
1973 köptes stationen av den katolske prästen Kazimir Vilnis som inrättade lägergård för katolska ungdomar. Han hade kommit från Lettland vid slutet av andra världskriget. Vilnis döpte, vigde och begravde lettiska vänner i Europa, USA och Australien och för penninggåvorna köpte han Sågmyra järnvägsstation. Före sin bortgång 1988 testamenterade Vilnis stationen till St Eugenia katolska församling i Stockholm.
St Eugenia kyrkoråd beslöt samma år att bilda stiftelsen Vilnisgården varigenom katolska barn- och ungdomsgrupper från hela Sverige gavs tillträde till lägergården. Samtidigt inleddes ett omfattande ombyggnadsarbete. Genom att ge den gamla järnvägsstationen namnet Vilnisgården ville kyrkorådet bevara Kazimir Vilnis i tacksam åminnelse. Lägergården är sedan 2012 i privat ägo.
Från mitten av 60-talet fram till i början av 1980-talet hyrde IMA stationsmagasinet som förråd för nya och begagnade cyklar, mopeder, tvätt- och diskmaskinen, kylskåp frysar med mera.
Ångsåg på ny plats Norr om järnvägsstationen fanns Sågmyra Ångsåg som återuppstod, sannolikt 1915, efter den förödande branden en knapp kilometer längre söderut. Nya ägare till ångsågen var Paul Danielsson och Emanuel ”Manne” Samuelsson . Ångsågen hade direktförbindelse med järnvägsstationen genom ett 350 meterlångt stickspår. Utöver sågningen av timmer, som låg magasinerat i sjön innan sågningen, tillverkades lingonlådor. Sågningen förekom säsongsvis.
Familjen Samuelsson bodde i Sågstugan vid Årbosjön, precis intill sågen, fram till Amerika-resan 1927. Vid återkomsten några år in på 1930-talet bodde familjen på gården vid snickerifabriken. Manne Samuelsson övertog snickeriet efter sin far.
Sågmyra Ångsåg gick i konkurs efter en hård vinter då inget virke kom fram ur skogarna.
Gustaf Nordahl köpte ångsågen, sedan den var nerlagd, och byggde om den ena byggnaden till bostad. Huset och fundament finns fortfarande kvar efter sågverksrörelsen.
Gustaf Nordahl, eller Gusta-pôjken som han kallades, var affärsman och hade butik i byn Bengtsgårdarna från 1932.
Den kommunala badplatsen ligger strax norr om stationen. Mitt emot stationshuset, på andra sidan sjön, ligger en tidigare badplats.
Mekanisk epok I norra delen av byn Sågen fanns också Mickels-bröderna, Erik och Anders Andersson. De föddes i byn Limbo i Bjursås. Erik levde 1889 – 1966 och Anders 1892 - 1976.
Bröderna var mekaniskt intresserade och Anders arbetade i ungdomen i Hammars verkstad i Bjursås och senare i Oskar Pettersson verkstad i Bengtsgårdarna.
Under åren 1924-26 uppförde bröderna en mekanisk verkstad och ett boningshus.
Bröderna samarbetade med sågmyrabon Karl Östlund som uppfann nya produkter. Bland annat tillverkades en benkross, som krossade såväl råa som kokta djurben. Benmjölet användes både som gödning och foderbenmjöl.
En annan produkt var färgapparater för garn- och tygfärgning.
Yllefabriken köpte varpbommar till vävstolarna. Fabrikör Tidstrand hade förtroende för bröderna och när problem uppstod i fabriken sa han: ”Tala med Micklarna”.
Epoken Micklarna avslutades samma år som Tidstrands nedläggning 1976.
På Skansen kan idag verktyg från Micklarna beskådas. Svarvarna transporterades till ett mekaniskt museum Götene i Västergötland. Verkstaden brändes ner i december 1993 genom räddningstjänsten.
Konsum Gravar Erik Persson, som senare bytte namn till Norlund, öppnade 1897 en handelsbod i backen ovanför järnvägsstationen. Affären övertogs av sonen Edvard Norlund, 1896 - 1964. Kooperativa övertog butiken 1925. Föreståndaren Fredrik Nordahl d y från Sågen följde med när butiken 1933 flyttades till en då nybyggd Konsumbutik i Sågmyra. Nuvarande biblioteket.
Dansbanan Fackföreningen, Textilarbetarförbundets avdelning 87, uppförde en dansbana i Londonskogen i början av 1921. Londonskogen låg där nuvarande idrottsplats ligger. Fabriksledningen krävde att banan skulle rivas. Förmodligen på grund av bråk. Idrottsföreningen lånade dansbanan för en gökotta i Perhansbodarna. Avdelningen hyrde mark av Fredrik Nordahl för 75 kronor 1923 och satte upp dansbanan intill nuvarande leksandsvägen, 500 meter väster om Sågen. Virke från sågen köptes för en kiosk bredvid dansbanan. Bertil Wikström tog hand om försäljningen. Dansbanekommittén bestod av Karl Winlöf, Karl Karlsson och Bernhard Tegtström.
Sommarfesterna på dansbanan pågick tills i slutet på 1920-talet. Därefter köpte avdelning 87 mark i Djurhagen, i sluttningen ner mot sjön Gopen, och anlade så småningom en folkpark.
Gamla landsvägen från Sågen till Hackmortjärn kallas fortfarande för Kärleksstigen. Namnet härrör förmodligen från den gamla dansbanan intill vägen mot Leksand. Danspubliken hade behov att smyga sig undan en stund och då passade den otrafikerade landsvägen utmärkt.
Rävar och minkar Pälsdjursfarmningen i Sågmyra startade 1927 i Sågens by. Edvard Norlund fick vetskap om att någon i södra Dalarna importerat blårävar från Amerika för uppfödning och försäljning. Såsom fritidsjägare och jakträttsinnehavare hände det att Norlund sköt ett vilt pälsdjur och sålde skinnet.
Edvard Norlund ville köpa rävar men tyckte att det var vanskligt och försökte hitta någon likasinnad. Han besökte Lissgården i Självbo i Bjursås där han kände en av sönerna, Erik Liss, som också var jägare men denne var inte hemma vid tillfället. Norlund framförde sitt ärende till familjen och en annan son, Johan Liss, svarade… ”jag kan väl gå i lag med dig jag då”. På så vis blev Edvard Norlund och Johan Liss de andra farmarna i Dalarna efter importören i södra Dalarna och de första i Sågmyra respektive Självbo.
Snart började andra farmning, bland andra Olles Fredrik Olsson, Fredrik Nordahl, Häll Edvin Anderson och Perry Norin.
Johan Liss gifte sig med Edit Liss 1933 och bosatte sig i Sågens by. Minkfarmingen startade i mitten på 1930-talet och snart nog konkurrerade minken ner räven till andra plats.
Farmperiod:
Edvard Norlund 1927 – 1958
Johan Liss 1927 – 1954
Sonen Per-Erik Liss fortsatte med minkarna.
Flera pälsdjursfarmare gick tillsammans och byggde ett fryshus i Sågen 1947, vid landsvägen mot Leksand.
Vid sidan om räv- och minkfarmen hade Johan Liss taxi i Sågen. Rörelsen bestod mellan 1940 och 1954.
Snickeriet Möbelfabrikören Carl Henrik Lindstedt byggde snickerifabriken i byn Sågen 1899. Namnet och årtalet står skrivet i snickeriets innertak. Banken försatte Lindstedt i konkurs och han flyttade till Kullsbjörken i Leksand och satte ånyo upp en fabrik där han konstruerade en fällsäng. Samuel Samuelsson, som arbetat på ett snickeri i Gräsberg utanför Ludvika, tog över konkursboet 1903 och startade snickeriet. I snickerifabriken tillverkades möbler, bord, stolar, soffor, sängar och till och med likkistor. Till snickeriet hörde en målarverkstad.
Sonen Manne Samuelsson, 1891 – 1982, övertog faderns verksamhet några år in på 1930-talet efter fem år i USA. Där arbetade han hos en tysk byggmästare. Manne Samuelsson arbetade även som slöjdlärare i Sågmyra skola. Men efter nedläggningen av snickerifabriken som kontrollant för vatten- och avloppsarbeten.
Snickeriet byggdes ut med en lägenhet på övervåningen och en tillbyggnad mot söder. Bostadsdelen tillkom senare. Snickerifabriken lades ner 1958 och står fortfarande kvar i sitt ursprungliga skick.
Mösseberg I Sågen finns fastigheterna Mösseberg, Borgmästarns och Hemtrevnaden. Mösseberg uppfördes som sommarhus i början på 1890-talet åt överstelöjtnanten, senare majoren, vid Kungliga Dalregementet, Adolf Krautmeyer, 1865 – 1940. När järnvägen drogs fram blev ödemarken attraktiv för välbeställt folk.
Det är okänt varifrån namnet Mösseberg härrör men det förekommer bland annat i Västergötland. Att det skulle ha varit en mössförsäljare som innehaft huset låter inte troligt eftersom de två första ägarna var militärer.
Adolf Krautmeyer sålde Mösseberg 1901 till militärfamiljen Svedelius. Fabrikör Tidstrand förvärvade fastigheten 1916 från Helena Matilda Svedelius, 1865 - 1947. Hennes far var överste Anders Eberhart Svedelius, född 1823. Från Svedelius-släkten finns kopplingar till Moraeus på Svedens gård utanför Falun och blomsterkungen Carl von Linnés hustru, Sara Lisa Moraeus. Svedelius hade genom ingifte och innehav av Skarpnäcks säteri utanför Stockholm band till halva adelskalendern.
Vid sidan om det militära var Krautmayer ordförande i Faluns brandstyrelse och överkontrollör för brännvinstillverkningen i Kopparbergs- och delar av Jämtlands län. Han bedrev tryckfrihetsmål mot Falu-Kurirens redaktör Waldemar Skarstedt och höll föredrag i försvarsfrågan.
Busskungen Fritz Leksell, 1891 - 1958, från Hosjö bosatte sig på Mösseberg 1918. Han var då nygift med Anna Ersdotter från Almberg.
Fritz Leksell kom 1918 till Falu Yllefabrik och arbetade med godstransporter på stickspåret från schoddy till fabriken, från 1925 chaufför på Falu Yllefabriks godslastbil. 1928 grundade Leksell Leksells Biltrafik i Sågmyra med köp av trafikbilar. 1937 inköptes första bussen och firmanamnet ändras till Leksells Omnibustrafik. 1948 överlät Leksell trafikrättigheterna till GDJ Omnibuss AB med säte i Hofors. Sedan 1947 har familjen Adamsson ägt Mösseberg.
Ägaren till Mösseberg, Helena Matilda Svedelius, var syster till Elisabeth Charlotta Svedelius. Hon och hennes man, borgästaren i Falun, Johan Cornelius bebodde om somrarna den fastighet som sedan i början på 1900-talet kallas för Borgmästarns. Ett stenkast från Mösseberg.
Fastigheten såldes runt 1925 till Gustav Åslund och Stina, född Hedvall, som varit piga hos borgmästaren.
Borgmästarparet Cornelius hade eget badhus och bassäng vid Årbosjön.
Carl Johan Fredrik Cornelius, 1858 – 1937, var borgmästare i Falun mellan 1891 – 1929. Han föddes i Härnösand och avled i Linköping. Paret Cornelius gifte sig 1888 och hade döttrarna Hilda Emy Elisabeth Cornelius, född 1889, och Sara Carola Maria Cornelius, född 1893.
Cornelius var son till biskopen och författaren Carl Alfred Cornelius, 1828 – 1893, och hustrun Johanna Maria von Engeström, 1836 – 1896. Det sägs att Elisabeth Charlotta Cornelius hade barnkoloni i Mösseberg. På Cornelius sida finns släktskap med Expressen-journalisten Alf Montan, 1921 – 2012.
När Axel Ludvig Tidstrand kom på järnvägen hösten 1895 hyrde han, den första tiden, en villa vid stationen i Sågmyra. Det är inte omöjligt att han bodde på Mösseberg och hyrde av Adolf Krautmeyer.
Villa Hemtrevnaden uppfördes troligen av målaren och spelmannen Goth Olof Andersson från Rättviks-Boda. Gården såldes 1919 till en av ägarna till Sågmyra Ångsåg, Paul Danielsson, som 1922 sålde fastigheten vidare.
Kända profiler i byn Sågen:
Goth Olof Andersson, 1868 – 1955, blev med tiden storspelman och en av förgrundsgestalterna i Boda-spelet. Han kom från Kärvsåsen. En gånglåt efter Goth Olle var välkänd. Goth Olle var ofta på arbetsvandringar i Västerdalarna men bodde i Sågmyra mellan 1908 och 1920.
Goth Olle var både spelman, målare och konstnär. Han var ogift men levde tillsammans med värmländskan Maria Olsson. Hon arbetade som stickerska. De hade sonen Goth Axel, född 1908. Hustrun lämnade Sågmyra 1921 för Ämtervik utanför Sunne i Värmland. Samtidigt flyttade sonen till Boda. Varifrån han 1927 utvandrade till USA tillsammans med Manne Samuelsson från Sågmyra.
Här, i byn Sågen, bor europamästaren i cykelsporten downhill, Robin Wallner. Brodern Niklas Wallner tillhör också de bästa i downhill. Bröderna kommer från Stockholm och flyttade till Sågmyra men tävlar för utomlänsklubbar. De har cykelverkstad i fabriken.
Från Sågen har bandyprofilen Berndt Bempa Eriksson sina rötter. Hans mamma, Ingrid Nordahl, växte upp i Sågmyra. Bernt ”Bempa” Ericsson, född 1942 i Falun, spelade 109 landskamper och 8 VM-turneringar. Tre SM-guld i 1971, 1974 och 1979 för Falun och Boltic.
Vålberg Mellan Liss räv- och minkfarm och Hemtrevnaden gick vägen upp mot byn Vålberg. Malmletaren Eric Elzvik, 1795 – 1862, från Vika mutade 1822 in gamla fyndigheter vid Sågens by. Där förvärvade han sin första rätt till en fyndighet. Bergmästaren och Bergscollegium gav tillstånd för Sågmyra koppargruva 1826. Vägen upp mot Vålberg kantades av flera gruvor som Bockhornet, Eriksbergsgruvan, Kometen och Svedsgruvan. Malmen innehöll mellan 20 och 27 procent koppar men gruvhanteringen bar sig inte ekonomiskt.
Från byn Vålberg kom svenska mästaren i orientering 1939, Gunnar Wåhlberg. Bröderna Einar och Sven Wåhlberg var legendarer på Dala-Demokraten som redaktionschef och sportchef. Den fjärde brodern, Axel Wåhlberg spelade i den på 1940-talet välkända Sågmyra-orkestern Leeberty. Alla fyra bröderna orienterade och bildade brödralag.
Högsta vägpunktshöjden i byn är Bombackshöjden som mäter 216 meter över havet. Årbosjön ligger på 200 meters höjd. Bombackshöjden är uppförsbacken från de tidigare bommarna vid järnvägskorsningen.
Majstången i Sågen är en förhållandevis ny tradition. Den första stången restes 2003. Vid resningen 2012 kom det 200 personer.
Bland dagens företag i byn Sågen märks:
Dala Neon som tillverkar skyltar. Ägare är Tommy Steen. Företaget flyttade till Sågmyra från Falun 1999. Jonas Entreprenad för gräv- och maskinarbeten. Verksamheten startade 1989 i Sågen. Ägare är Jonas Adamsson.
NIBE Dala KVV Teknik AB, en VVS-firma som jobbar med installation av värmepumpar. Ägare är Yngve Bergs i Sågen och Joakim Danielsson i Lustebo, far och son. Verksamheten fanns åren 2004-2007 i Sågmyra men flyttades till Falun.
Hönshuset ligger i Bengtesgården, och är inte som man skulle kunna tro en äggkläckningsanstalt, utan en inrednings- och inspirationsbutik. Utflyktsmålet, som funnits sedan 2007, drivs av Maria Wiklund med rötter i Bengtesgården.
|