| Tavla 9 |
|
Här i Vrebroströmmen uppförde Axel Ludvig Tidstrand den första fabriken för bearbetning och tillverkning av yllevaror under firma Falu Yllefabrik.
Träbaracken var 27 meter lång och byggdes över ån. I oktober 1896 inleddes tillverkningen. Från början fanns tre kardmaskiner och en spinnstol. Han började med sex arbetare. Familjen bodde på vindsvåningen. Fru Ellen Tidstrand med ett par pigor förestod självhushåll för de anställda. Ellen Tidstrand blev mamma för första gången 1897 då hon födde sonen Ragnar. Två år senare kom Sven Tidstrand. Inez föddes 1904 och Maj-Britt 1911 men då hade familjen redan flyttat till gamla herrgården.
Flytten Tillverkningen behövde större utrymme och redan efter ett par år byggdes fabriken ut med det dubbla. Tidstrand köpte Nickelbruket 1903, med vattenfall, mark och byggnader, i kompani med handlanden Snarf Pers Per Pettersson i Bengtsgårdarna och ytterligare en person.
Flytten började! En ny fabrik växte fram. Men fortfarande 1906 förekom verksamhet i baracken. Slutligen monterades den 54 meter långa baracken i timmer ner och kom att ingå i löngods- och lagerbyggnaden vid fabriken.
Här låg också Strömdalen med yllefabrikens färgeri, våtberedning och tvätt som senare blev arbetarbostad. Senvåren 1944 revs Strömdalen, den stora skorstenen sprängdes.
Strömdalen var en två-våningsbyggnad med vind, varav den nedersta våningen var byggd av tegel. Av tegel var också den 50 fot höga, fyrkantiga skorstenen. En ovanligt hög skorsten på en sådan liten byggnad.
Det berättas att den sista hyresgästen lämnade Strömdalen vid vårfloden 1941 sedan han en morgon vaknat av att hans säng och möbler flöt omkring i meterdjupt vatten. Han fick en tillfällig fristad på en annan gård.
Vallhalla Kraftstation Området röjdes, det mesta schacktades ut i dammkanten. 1946 ersattes den lilla kraftstationen från 1917 av en ny på andra sidan bron och intill dammen, vilken också reparerades grundligt. I Vrebroströmmen finns ytterligare tre kraftstationer, förutom Valhalla, fabriksstationen, Svanshammar och Gopa kraftstation. Dessutom fanns tidigare två kraftstationerna i Vallsfors som ligger mellan Sågmyra och Borlänge men vid ett annat vattendrag. Den totala fallhöjden mellan Årbosjön och Gopen är 33 meter.
Idag, 2013, ägs Vallhalla kraftstation av Hansa Kraft medan Svanshammar och Gopa kraftstation ägs av Heineman Kraft och Fastigheter AB. Den senare har byggt nytt och rustat sina kraftstationer. Kraftstationen under fabriken ägs av Hedlundgruppen.
Gopa Lieverk Från 1896 var Jacob Gustaf Nordahls, 1834 – 1891, liesmedja närmaste granne med Falu Yllefabrik. Smedjan, som låg mitt ute i nuvarande damm, hade namnet Gopa Lieverk. Smedjan bestod av en stor timmerbyggnad innehållande två härdar. I ett annat hus fanns en blåsmaskin driven av en turbin. I ett annat mindre hus rätades, riktades och fernissades liarna. Till smedjan hörde också kolhuset. Utanför fanns en brygga över vägen för kolstigarna. Liarna packades i liebodarna. Här tillverkades liar mellan 1878 och 1915. Före smedjan låg här Solarfskvarnen.
I Gopa Lieverk fortsatte sönerna Jacob Gustaf d.y tillverkningen men även Anders August, Johan Fredrik och Ludvig Teodor Nordahl arbetade i smedjan.
Vrebroströmmen har varit en kraftkälla långt före liesmedjorna och Tidstrands. Här fanns i olika tidsskeden Tallholns tullkvarn, Rönnäs kvarn, Sågkvarnen, Östra och Västra kvarnen vid Årbosjön, Ålbygge kvarn, Danielskvarnen och Tällbergskvarnen och nämnda Solarfskvarnen.
Men forsarna har också vållat stridigheter mellan intressen och orsakat stämningar och processer vid tinget i Leksand.
Hälsovatten Byn Vrebro härstammar från 1500-talet. Byn tillhörde Åhls socken fram till 1929. Därefter Bjursås socken och från 1971 Falu kommun.
Ett 100-tal meter nordväst ut, invid banvallen, finns Björk källa. Det är en så kallad Trefaldighetskälla där vattnet flödar mot norr. Tvättade man sig i källflödet hade man försäkrat sig om god hälsa under kommande året.
En annan tolkning är att om man i följd drack tre klunkar av vattnet kunde man, enligt folktron, önska sig något.
Vid banvallen finns ytterligare två källflöden mot norr, Brittäskällan mitt emot fabriken och Ekkällan 100 söder om Vrebrovägen. I gammal tid gick ungdomar mellan källorna för att bli helade.
Rörmokeri I Vrebro fanns Ok- och lokfabrik med tillverkning av träutrustning för hästar och skaft mellan 1910 och 1919. Verksamheten inrymdes i ett hus på Hagmans gård.
I Vrebro fanns också på 1930- och 40-talen Karl Jakobssons trädgård, urmakare Albert Westling och Karl Lindhs Rörledningsfirma. Rörmokarverkstaden och Belysningsföreningens förråd låg vid majstången. På 1990-talet fanns i byn Alf Sjöbergs keramikverkstad och i nutid massören Eva Markusson.
Karl Lindh kom till Sågmyra i mitten av 1930-talet. Hans far, Anders Lindh, drev en rörfirma i Utby i Rättvik tillsammans med sina fyra söner. När fadern med ålderns rätt överlät firman till sönerna hade Karl flyttat till svärgården i Vrebro och drev en rörfirma därifrån fram till 1975.
Lind ägnade tid åt IOGT- NTO och dess lokal. Han tillverkade takbelysning i Sågmyra kyrkorum. Såväl i nykterhetslogen som i syföreningen i kyrkan var han auktionist vid julauktionerna.
Samlingspunkt Rallhea är området kring majstången i Vrebro. Majstången sägs vara den äldsta i Sågmyra.
Rallhea är en samfällighet som ägdes gemensamt av jordägarna i Vrebro. I gamla tider hade folk och fä Rallhea som samlingspunkt innan djuren släpptes ut på skogen. Här fanns långt in på 1900-talet en rökbastu i backen ner mot järnvägen och en lada för torvströtorkning i vägtrekanten. Torvströet bröts i Svarttjärn väster om Vrebro. På Rallhea framträdde Siljansnäs-Anders 1904 med sina kraftkonster som till exempel att slå i spik i en tvåtums bräda med ena handen. På Rallhea förekom musikunderhållningen med bröderna Pettersson, Alfred, Joel, Erik och Petter, med flera musikanter.
Omtvistat Själva namnet Rallhea är omtvistat. Det första man tänker på är järnvägsbygget och rallare i slutet av 1880-talet. Järnvägen mellan Falun och Rättvik passerade precis nedanför Rallhea och rallarna kan ha haft sitt viste på platsen.
Ralla kan betyda både vagn och järnvägsdressin.
Men ralla betyder också skvallra. Kanske samlades man på platsen för att skvallra innan djuren släpptes på skogen. Men ralla i betydelsen skvallra saknas i ordböcker. Möjligen kan det översättas med raljera.
En annan tolkning är att man samlades för att ralla djuren, det vill säga valla djuren.
Rall är också en fågel. Och det finns ju både rallarros och rallarsving.
Ytterligare en teori är att rall var ett gårdsnamn.
Finns det någon som har en bra förklaring på Rallhea?
|